Hej igen! Längesen jag skrev något. Sitter och funderar på livet, hur fort det kan ta slut. Har en killkompis som är döende, hemskt att se han lida. Hoppas det går fort för hans skull, kan bli när som helst nu. Jobbigt att vara anhörig och närstående med, men det tänker folk inte på så mycket.Rädd varje gång telefonen ringer,men samtidigt glad i så fall för hans skull. Bävar mig redan för begravningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar